Sök
  • William Easton

Intervju mellan INSTITUTE FOR UNPREDICTABLE PROCESSES och RADIOTEATERN

Uppdaterad: jan 30

"en ganska brokig samling människor"

Niklas Billström, Filippa Hanzon, Suzi Ersahin, Susanne Skog, Magnus Florin, Johan Petri, Sten Sandell & Helena Persson


IUP

Jaha, så nu ska ni starta en ny teater, på nätet, digitalt, som alla andra. Är det ett initiativ som vuxet fram i coronatider, en sorts pandemi-kreation?


RT

Faktiskt inte. Jag förstår att man skulle kunna tro det, alltså med tanke på tajmingen, men vi har funderat på att starta den här teatern ganska länge. Intresset för att skapa ett rum, eller en plattform, eller vad man ska säga, för dramatik, hörspel och nyskapande ljudkonst det har legat och pyrt hos flera av oss.


IUP

Ja, ni är en grupp har jag förstått. Kan du säga något om den och hur ni träffades?


RT

Det är en ganska brokig samling människor med skiftande erfarenheter av att ha arbetat professionellt med teater, musik, konst och litteratur. Vi har väl en tanke om att vi som driver teatern ska ha olika erfarenheter och ingångar och att det skapar en rikedom, liksom. Samtidigt kan man nog säga att vi alla, på olika sätt, är intresserade av ljudets och lyssnandets kraft. Att det är just vi, just nu, det är mycket en tillfällighet. Flera av oss känner varandra, och har arbetat tillsammans tidigare, men gruppen kommer att förändras, förmodligen. Vi är ju i en sorts uppstartsprocess.


IUP

Förändras hur, vad menar du?


RT

Jag menar att RADIOTEATERN förmodligen kommer att växa. Musiker och skådespelare, författare och andra kommer att engagera sig och bidra. Jag tror att vi som håller i det nu gärna vill att RADIOTEATERN ska betyda något för teaterns och ljudkonstens utveckling, kanske för hur ny dramatik skrivs, och då måste det finnas en öppenhet för förändring, nya människor, nya krafter och nya röster.


IUP

Vad jag har förstått från det ni har sagt, så vill ni presentera olika genrer. Ni heter ju RADIOTEATERN och då tänker man ju på dramatik och text. Det här att ni talar om hörspel och ljudkonst är det ett sätt att vidga teaterbegreppet eller?

RT

Vidga teaterbegreppet, det låter lite för anspråksfullt. Vi har olika genre-begrepp som vi använder oss av, och begrepp är ju i sin natur gränsdragande och det är väl därför de funkar så dåligt i det här sammanhanget.


IUP

Det där uppfattar jag inte riktigt som svar på frågan.

RT

För oss är det inte så viktigt att lyssna efter genremässiga skillnader utan istället vara lyhörda för vilka intensiteter som når ut. Man kan kanske säga att hörspelet signalerar att text och klanger vävs samman på ett sätt där narrativet luckras upp, att ljudkonsten arbetar med att undersöka ljudens och det klingande rummets beskaffenhet, att dramatiken använder språket till att beskriva människan och hennes relationer. Ja, alltså, olika konstnärer tänker och formulerar sig säkert olika, men det Radioteatern vill göra är att presentera stark och egenartad klingande konst, och då blir ju vad vi kallar

det inte så betydelsefullt. Att vi ändå använder oss av dem är väl ett bakvänt sätt att reducera deras betydelse, och det innebär ju, som du säger, en utvidgning.

IUP

Jag är inte helt säker på att jag förstår men, i alla fall, jag undrar … På senare år har ju ljudboken blivit väldigt populär och på ett sätt kan man väl säga att den utvecklingen öppnat upp för ert projekt, eller?

RT

Det är intressant, och något underligt måste jag säga, att för vissa så har läsande och lyssnande blivitsynonymt. Ljudboken är ju, i bästa fall, en bra uppläsning av en text men det vi kommer att presentera är naturligtvis något helt annat. Vi tänker bortom uppläsning och in i dramat. Skådespelares fördjupande tolkningar, ny och specialskriven musik, genomarbetade ljudlandskap; gestaltningar helt enkelt.


IUP

Och det tror ni ska vara intressant för dagens lyssnare. Tänker ni i termer av vad som är aktuellt, nutida teman? Ni har talat om att ni vill presentera nutida dramatik och vad ska den handla om, eller är det fel fråga?

RT

Det är väl inte fel fråga. Att fundera kring relationen till världen och publiken är viktigt, men det ser ju olika ut på olika plan. Den enskilde konstnären kanske inte alls är där, utan har sitt fokus på verket, på hur uttrycket ska formas, hur berättelsen ska utvecklas. I den processen är tankar på publiken inte alltid närvarande. Däremot, om vi pratar om vad teaterns repertoar erbjuder som helhet då blir ju frågor som Vad vill vi ge bort? Vad tycker vi saknas? Hur kan vi skapa en nyfikenhet? Hur vill vi gripa in i det som sker runt omkring oss? viktiga. Men att tänka i termer av vad som är aktuellt, det tror jag inte. RADIOTEATERN är angelägen om att vara relevant, snarare än aktuell.


IUP

Och vad betyder det?

RT

Det betyder att en tänker bortom det som för tillfället är uppmärksammat av media och informationssamhället. Den aktualitet som växer ur större händelser, protester, eller en offentlig debatt är krafter vi känner av och pratar om, men de diskussionerna är ju beroende av att vi accepterar de system de befinner sig inne i. Relevans däremot, kommer av att man försöker frikoppla tänkandet och görandet från etablerade system, vilket förstås är fåfängligt, men ändå.



IUP

Det blir ganska abstrakt det du säger.

RT

Det gör inget, kanske. Förhoppningsvis är det något som vi lyckas omsätta, så att du upplever det. Vi startar ju inte teatern för att prata om teater, utan för att göra den.

IUP

Ja, och då kommer vi in på det, vad ni tänker presentera. Ni ska öppna teatern med en text av poeten Alice Notley. Kan du säga nåt om det valet och om föreställningen.


RT

Alice Notley är amerikanska och en etablerad röst i den nutida amerikanska poesin. Jag skulle säga atthennes poesi är väldigt utåtriktad, både i så motto att den kritiskt relaterar till företeelser i det vi kallar världen, men också för att den har en performativ kvalitet. Nu i våras kom den första översättningen av Notley till svenska, gjord av Marie Silkeberg. Vi hade ju tänkt redan innan den kom att göra något av Notley men nu blev det så att publiceringen sammanföll med våra planer, och det är ju utmärkt. Speciellt som översättningen är så bra. Det är en skådespelare och två musiker som medverkar, så musiken kommer att ges stor plats i föreställningen. Tanken är att också publiken är delaktig.


IUP

Poesi, ny musik och publikmedverkan, är det så det kommer se ut. Är det, vad ska man säga, en form eller mix som Radioteatern kommer att hålla sig till?


RT

Nej, absolut inte som någon sorts återkommande modell. Poesi och texter av poeter är något som kommer att finnas där, att ny musik och samspelet mellan musik och text är något vi intresserar oss för kommer vara tydligt. Att publiken finns med på ett hörn och hjälper till med gestaltningen är speciellt för Notley-föreställningen, eller snarare något som varje regissör bestämmer. Varje föreställning är unik men en sak vi tänker ska vara återkommande och som känns både roligt och viktigt, är att alla föreställningarna presenteras live, för publik. Även de som är förinspelade, att det blir som en premiär, där folk samlas och lyssnar tillsammans, samtidigt som den sänds över nätet.


IUP

Så, vad kommer ni presentera efter Notley?


RT

Vi håller på att planera och det är inte helt bestämt hur repertoaren kommer att se ut, men vi tror att vi kommer presentera ungefär sex föreställningar nästa år. Ett hörspel av Susanne Skog, en pjäs av Birgitta Lillpers, förhoppningsvis en ny pjäs av Sara Mannheimer och ett hörspel baserat på en Strindbergstext av Sten Sandell. Sen blir det annat, vi får se.


IUP

Så det är mest svenska dramatiker och konstnärer som ni kommer att arbeta med?


RT

Det kanske ser ut så, och visst, det svenska språket är det som mest kommer att höras i Radioteatern, men vi är angelägna om att presentera både dramatik, hörspel och ljudkonst från andra delar av världen. Det är viktigt och något vi kommer att jobba mycket med att få till. Dels hitta dramatik för översättning, och ljudkonsten funkar ju ofta utanför språkets ramar. Även hörspel hämtar ju sin expressiva kraft från rytm och klang och vilar inte alltid på text och textförståelse. Så där öppnar sig stora möjligheter till samarbeten med författare och konstnärer utanför Sverige.


IUP

Det låter ambitiöst och väldigt spännande måste jag säga, men alltså, idag. Konkurrensen omuppmärksamheten, mängden av verk och tillgången till musik, filmer och underhållning är ju enorm. Hur ser ni att ni ska kunna hitta en plats i allt detta?


RT

För det första så ligger inte den frågan överst. Vår drivkraft är att skapa, att göra och presentera saker som vi själva tycker är bra och har hög och egenartad kvalitet. Men förutom det så tror vi att det finns ett intresse och faktiskt ett behov av de kvaliteter som Radioteatern står för. Radion – om vi nu kallar det för det – är fortfarande ett helt öppet, demokratiskt, fritt och oändligt experimenterande uttrycksmedel. Dess verkan har en direkthet och närvaro som växer ur avsaknaden av det fysiska. När bilden, av skådespelarens rörelser, av rummets rymd och färger, inte finns, så är det lyssnarens egen

kropp som kommer i fokus, det är i den det rör sig.


IUP

Experimenterande, är inte det bara ett signalord.


RT

För mig, absolut inte. Experimenterande är inte bara snack, inte en dold och sluten process, något sorts pyssel där inne i hörnet, utan tvärtom ett öppet erbjudande. I vilken grad Radioteatern kan leva upp till det får vi se, men det finns inte mycket livskraft i det som redan gjorts. Det är inte och kan inte vara tomt prat när en säger att det är det nya som ska göras. Det måste förstås som en vilja till att gå bortom de begränsningar som det redan kända sätter upp för oss. Jag skulle nog säga att det finns en skarp skiljelinje mellan ett lyssnande som öppnar sig för det okända och det som föredrar det igenkännbara. Den skiljelinjen är olycklig men på något sätt omöjlig att bemöta med diskussioner och argument. Istället får en se det som ett sorts villkor, en utgångspunkt för ett skapande som vill söka nya vägar. Och det är där, precis i den punkten, som ett experimenterade måste till, ett experimenterande som sätter det nya i kontakt med det som upplevs som relevant.



INTERVIEW between the Institute for Unpredictable Processes and RADIOTEATERN (TRANSLATION)


IUP

Well, so now you are going to start a new theatre, online, digitally, just like everyone else. Is it an initiative that has emerged during corona, a kind of pandemic creation?


RT

Not really. I understand that you could think that given the timing, but we have been thinking about starting this theatre for quite some time. The interest in creating a space, or a platform, or whatever you want to say, for drama, radio plays and innovative sound art has been something that several of us have been thinking about for some time.


IUP

Yes, you are a group, I understand. Can you say something about yourselves and how you met?


RT

It’s a rather diverse collection of people with varying experience who work professionally in theatre, music, art and literature. We have the idea that we should have different backgrounds and input and that this creates something of value. At the same time, it can probably be said that we are all, in different ways, interested in the power of sound and listening. That it's just us doing it right now is very much a coincidence. Several of us know each other, and have worked together before, but the group will change, probably. We are in a kind of start-up process.



IUP

How will it change, what do you mean?


RT

I mean, RADIOTEATERN will probably grow. Musicians and actors, writers and others will get involved and contribute. I think we would like RADIOTEATERN to mean something to the development of theatre and sound art, perhaps to how new drama is written, and then there must be an openness to change, new people, new forces and new voices.

IUP

From what I have understood from what you have said, you want to present different genres. Your name is RADIOTEATERN and then you think of drama and text. The fact that you are talking about radio plays and sound art, is it a way to broaden the concept of theatre or?

RT

Expand the concept of theatre, it sounds a little too demanding. We use different genre concepts and concepts are by nature a limit and that’s probably why they work so poorly in this context.


IUP

I do not really think that’s an answer to the question.


RT

For us, it is not so important to think about different genres but instead to be sensitive to intensities that reach out. One could perhaps say that sound works, what we call hörspiele signal that text and sounds are woven together in a way where the narrative is broken apart, that audio art works to examine the nature of sounds and the soundscape, that drama uses language to describe humans and their relationships. Yes, different artists probably think and formulate themselves differently, but what Radioteatern wants to do, is present strong and distinctive audio works. What we call them is less significant. The fact that we still use these titles is perhaps a backwards looking way to reduce their importance.



IUP

I'm not entirely sure I understand but, in any case, I wonder… In recent years, the audiobook has become very popular and, in a way, you can say that the development has opened up for your project, right?


RT

It is interesting, and something strange I must say, that for some, reading and listening has become so synonymous. The audiobook is, at best, a good reading of a text, but what we will present is of course something completely different. We think beyond reading and into drama. Actors' deep interpretations, new and specially written music, elaborate soundscapes; to put it simply – interpretation!


IUP

And you think this will be interesting for today's listeners. Do you think in terms of what's current - contemporary themes? You have said that you want to present contemporary drama and what that's about, or is this the wrong question?


RT

That’s not the wrong question. Thinking about a relationship to the world and the audience is important, but it looks different on different levels. The individual artist may not be there at all, they have their focus on the work, on how the expression should be shaped, how the story should develop. In that process, thoughts of the audience are not always present. On the other hand, if we talk about what the RADIOTEATERN's repertoire offers as a whole, then some important questions might be; What do we want to give away? What do we think is missing? How can we create a curiosity? How do we want to intervene in what is happening around us? But to think in terms of what is current, I do not think so. RADIOTEATERN wants to be relevant, rather than current.



IUP

And what does that mean?


RT

This means that one thinks beyond what currently grabs media attention. The topicality that grows out of major events, protests, or a public debate are forces we feel and talk about, but those discussions depend on us accepting the systems they are in. Relevance, on the other hand, comes from trying to decouple thinking and doing from established systems, which of course is futile, but still...


IUP

It becomes quite abstract what you say.


RT

It doesn't matter, perhaps. Hopefully it's something we succeed in transforming, so that you experience it. We haven’t started the theatre to talk about theatre, but to make it.


IUP

Yes, and then we will get into what you intend to present. You will open the theatre with a work by the poet Alice Notley. Can you say something about that choice and about the show?


RT

Alice Notley is an established voice in contemporary American poetry. I would say that her poetry is very outward-looking, both in the themes that it critically relates to, phenomena in what we call 'the world', but also because it has a performative quality. This spring the first translation of Notley into Swedish was published, made by Marie Silkeberg. Even before this, we had thought about doing something with Notley's works, but now it turned out that the publication coincided with our plans, and that's great. Especially as the translation is so good. There is an actor and two musicians participating, so the music will play a big role in the performance. The idea is that the audience will also be involved.



IUP

Poetry, new music and audience participation, is that what it will look like. Is it, what should one say, a form that RADIOTEATERN will stick to?


RT

No, definitely not as some kind of recurring model. Poetry and texts by poets are something that will be there, new music and the interplay between music and text is something we are clearly interested in. That the audience is a co-creator is special for the Notley performance, or rather something that each director decides. Each performance is unique, but one thing we think should be recurring and that feels both fun and important, is that all the performances are presented live, to an audience. Even those that are pre-recorded, that it will be like a premiere, where people gather and listen together, while it’s broadcast over the net.


IUP

So, what will you present after Notley?


RT

We are in a planning stage and it is not completely decided what the repertoire will look like, but we think we will present about six performances next year. An audio play by Susanne Skog, a play by Birgitta Lillpers, hopefully a new play by Sara Mannheimer and an audio play based on a Strindberg text by Sten Sandell. Then it will be different, we'll see.


IUP

So, it is mostly Swedish playwrights and artists that you will work with?



RT

It may look like that, and of course, the Swedish language is what will be heard most, but we are keen to present both drama, radio plays and sound art from other parts of the world. It is important and something we will work hard to achieve. On the one hand, we will look for works to translate – but sound art often works outside the framework of the language. Even radio plays derive their expressive power from rhythm and timbre and are not always just about text and text comprehension. This is where great opportunities open up for collaborations with writers and artists from outside of Sweden.


IUP

It sounds ambitious and very exciting, I must say, but then, today, the competition for attention, the amount of works and the availability of music, movies and entertainment is enormous. How do you see that you can find a place in all this?


RT

Firstly, that question is not the most important for us. Our driving force is to create, make and present things that we ourselves think are really good and of a high quality. But apart from that, we believe that there is an interest and in fact a need for, the qualities that RADIOTEATERN stands for. Radio - if we call it that - is still a completely open, democratic, free and infinitely experimental means of expression. Its effect has a directness and presence that grows out of the lack of physicality itself. When images, actor’s movements, space and colour, don’t exist, it is the listener's own body that comes into focus, this is where it takes its true form!


IUP

Experimental, it's just a buzz-word!


RT

For me, absolutely not. Experimentation is not just talk, not a hidden and closed process, some kind of craft lurking in a corner, but on the contrary an open proposition. We will see to what extent RADIOTEATERN can live up to that, but there is not much vitality in what has already been done. It is not and cannot just be empty talk when one says that something new has to be done. It must be understood as a will to go beyond the limitations that the 'already known' set for us. I would probably say that there is a sharp dividing line between a listener who opens up to the unknown and one who prefers the recognizable. That dividing line, is unfortunate but somehow impossible to refute with discussions and arguments. Instead, one has to see it as a kind of condition, a starting point for a creation that wants to seek new paths. And it is there, right at that point, that an experimenter must work, an experimenter who puts 'the new' in contact with what is perceived as relevant.












107 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla